Tjeeena bloggen! Dags för ett andra inlägg kanske? Är inte så mycket för det där med "Idag har jag bla bla bla.." osv, så det får bli en kort sammanfattning på den punkten. For ner till Värmland igår för en liten klassåterträff. Transporterade mig själv med hjälp av TÅGABs 60-talståg. Enligt vissa källor är några av vagnarna inköpta från museum! Men varför klaga över det? Det är ordentliga och renoverade grejer med eluttag och kaffekiosk och - bäst av allt - inga jäkla datorer som ska agera mellanhand i varenda liten manöver man som resenär vill göra! Sen har det väl lite med att jag som järnvägare blivit en aning skeptisk till det där med nya grejer. Ett järnvägsfordon tycks inte kunna fungera (hyfsat) felfritt förrän efter minst 5 år - ibland längre än så.

Är hur som helst tillbaka på hemmaplan igen efter en grymt trevlig grillkväll! För att inte släppa ämnet "Tåg" (hur ska man kunna göra det??) har jag även skummat igenom diverse artiklar om urspårningen i Spanien härom dagen. Det skrivs rätt tungt om lokföraren.. Men sensations-media har aldrig varit bra på det där med olycksutredningar - speciellt inte inom järnvägen. När ett X2000-tåg krockade med en traktorgrävare utanför Kimstad för snart 3 år sedan hade media hittat orsaken redan efter någon dag - lokföraren hade kört för fort. Och tunnelbanetåget som kraschade i ett bostadshus i vintras gjorde det för att städaren hade kapat tåget..

Säger inte att föraren som spårade ur nu senast i Spanien är oskyldig - men enligt skvallerpressen tycks han vara en fartglad idiot som tänder på höga farter och medvetet trodde att han kunde klara den skarpa kurvan i 200 blås bara för att köra in en femminutersförsening.. Han hade ju fotat hastighetsmätaren och lagt upp på fäjsbook för tusan! (att det var nästan 1,5 år tidigare och på en sträcka där 200 km/h var högsta tillåtna hastighet - vilken man i regel måste försöka hålla med persontåg för att inte samma journalister ska få ännu en försening att skriva om - behöver man ju inte nämna. Nänä, låt det stå i ett sammanhang så att mer lättlurade läsare tror att det skedde sekunder innan kraschen...!)

Att köra tåg är ju hur enkelt som helst. Det är bara att dra i en spak. Mjojo, att spela piano är också att bara trycka på några knappar. En sanning med viss modifikation. Att lära sig att bara flytta ett tåg från A till B en vacker dag när allting funkar som det ska kan man visserligen i princip dressera en apa till att göra - precis som att lära sig "blinka lilla stjärna" på piano eller "Smoke on the water"-riffet på en sträng på gitarr. Men vill du kunna köra tåget bra så tar det åratal av heltidsjobb att lära sig. Och tro mig - om du tror att det bara är att dra i en spak när du ska försöka ta dig fram en blöt och regnig dag med ett 1500-tons godståg så har du lika mycket att göra i förarhytten som i ett fullsatt Madison Square Garden med enbart introt till Smoke on the water på din repetoar..

Ok, så mycket rockstjärna är det inte i att köra tåg. Har man bara kommit in i "tänket" eller vad man ska kalla det så är det inte konstigare än att köra bil. MEN, du har inte samma marginaler att kunna rätta till misstag som när du kör bil. Väja, bromsa etc.. Till och med en 60-tons lastbil framstår som rena go-carten jämfört med den lättaste rälsbussen.
Eller plottra på en dator för den delen. Vi har inget ctrl + z kommando i våra lok. Det är ett sånt jobb som kräver 100% uppmärksamhet för att inte olyckor ska kunna inträffa. Och det är definitivt inte så att du kan sitta och växla till fb eller aftonbladet-fliken för att få lite andrum och samtidigt säga att du jobbar säkert och effektivt.

Ingen människa, eller åtminstone väldigt få, kan upprätthålla 100% koncentration och uppmärksamhet flera timmar i sträck dag ut och natt in. År efter år. Inte utan att någon förr eller senare råkar vara ofokuserad i just det där viktiga ögonblicket när signalen om ett kommande hinder svischar förbi. Därför har säkerhetssystem som ATC installerats. ATC kör inte tåget och den är inte säkrare än idioten som sitter bakom den, men rätt använd känner den av kommande restriktioner och stampar på bromsen precis innan det är för sent. ATCn är även ett utmärkt hjälpmedel som påminner föraren om vad som stod på skylten eller signalen som precis passerades, vilket gör att man kan cruisa fram mer avslappnat utan att behöva spänna ögonen en extra gång i allting som dyker upp och istället spara koncentrationen till när den verkligen behövs. Vägövergångar, oövervakade stoppsignaler, personer och djur i närheten av spåret etc.

Men nog om det! Som jag fattat det skedde urspårningen precis i ett oövervakat gränsland mellan två olika signalsystem(?). Uppenbart är att det inte måste ha fungerat fullt ut, för annars skulle det aldrig ha gått att köra i den hastigheten genom den kurvan.
Det finns åtminstone här i landet en del grejer som ATC inte övervakar alls. Det kan vara allt ifrån hela bansträckningar till stationer och små broar med hastighetsrestriktioner där man bara har sina egna sinnen att förlita sig på för att inte köra för fort eller förbi stoppsignaler. I vissa fall finns den enda informationen om en hastighetsnedsättning i den sk Tågordern som skrivs ut innan varje körning - en i vissa fall nära på centimetertjock hög med A4-papper. Inte ens uppskyltat längs banan och ännu mindre i ATCn!

Det är inte försvarbart på något sätt att missa en sådan nedsättning. Men att missa en är heller inget man nödvändigtvis gör av ren nonchalans och likgiltighet inför andra människoliv - vilket kvällspressen tydligen drar som enda slutsats. Det kan vara något så enkelt som ett vanligt misstag. En missad skylt - en missad textrad i en hög med papper. Vi har ingen aning om hur mycket och vilka tider föraren jobbat innan olyckan. I min värld finns fortfarande möjligheten att detta var förarens första och enda misstag under 30 års tjänst!
Som sagt - det är inget som gör att man går oskyldigt undan och det ursäktar inte någon olycka - men det ursäktar definitivt inte att bli uthängd som total idiot i världspressen innan sanningen är klarlagd!

Nej jag är inte kränkt! Jag är bara less på det här mediala kravet att hitta syndabockar så snabbt som möjligt. Misstolka mig inte - att hitta orsaken till en olycka är nödvändigt för att förhindra upprepning. Men då ska det vara rätt orsak och att komma fram till det tar tid.
Men det verkar finnas något djupt rotat i dom mänskliga generna att hitta just en syndabock så fort en katastrof inträffat. Hitta någonting som inte är okänt längre. Någonting kontrollerbart som får oss att känna oss skyddade mot upprepningar av detsamma om vi bara kan hålla det under uppsikt. Och inte minst någonting onskefullt, stört eller kontroversiellt så att vi kan ta avstånd från det. Och det senare går alltid att gräva och vinkla fram.

Det här behovet känner media till mycket väl. Det finns ett enormt sug i att kunna snaska i sig information om den skyldige - så att vi vet vad och vem vi ska avsky och sparka på för att kunna känna oss trygga igen. Det spelar mindre roll om det faktiskt är den där tågstädaren som kapade tåget, eller om hon bara var på fel plats vid fel tidpunkt och nästan dog på kuppen. När sanningen kommer fram är lösnumrena redan sålda och pengarna tryggt nedstoppade i kassakistan. Då kan man rent utav ta den tidigare syndabockens sida och istället attackera den som först läckte uppgifterna om dennes skuld som ny skurk..

Det bästa man kan säga om denna mentalitet är väl ändå att skvallerjournalisternas misstag (eller snarare "misstag") åtminstone inte har samma dödliga konsekvenser som när vi vanliga lokförare, busschaufförer, sjuksköterskor, städare och förskolelärare begår dom..

Ny blogg.. Igen! Får se hur länge det dröjer innan jag begraver även denna genom att glömma bort lösenordet. Tack Miss V för namnhjälpen i alla fall! Tycker det är det svåraste med bloggar..namnet. Men just Dumsmart passar in på mig till 102%!

For till Oxelösund med ståltåget igårkväll. En ållnajter följt av 10 timmars överliggning. Skönt att kunna sova ut efter nattrallyt men jag lär ju inte kunna somna än på några timmar.. Aja, nu har jag ju en blogg att pyssla med!

Någon form av profilbild kanske man skulle fixa också. Annars lär ju knappt en käft läsa vad man skriver, och då hade jag lika gärna kunnat klottra ner alla tecknena på ett word-dokument och gömma i någon mapp längst bak i hårddisken. Helst någon bild som ser ut att vara tagen under mitt modeljobb för [valfri affärskedja för manliga grejer]. Så ska det ju vara på allehanda övriga sidor på nätet där man har chans att visa upp sig själv. Rätt vinkel, rätt ljus och en smula photoshop - tadaa!

Men varför inte? Vi har ju en miljardindustri som bygger på att folk ska känna ett ständigt behov av att se bättre ut. Tänk om folk plötsligt skulle sluta vara missnöjda med sina utseenden? Nedgången inom kosmetika och klädindustrin mm skulle dra med sig hela världsekonomin ännu djupare ner i Lån-träsk. Så det är bäst vi sätter några professionella och utbildade jeppar på att fila till det där med vinkel, ljus och bildredigering på några lyckligt lottade människor som redan ser bra ut i grunden - så får vi en massa bilder som vi kan smacka upp på allt från busskurer till reklamspalter på webbsidor. Bilder på människor som är så gudomligt vackra att ingen någonsin kan se ut sån i verkliga livet - fast samtidigt tillräckligt naturliga att vi fortfarande tror det.

Och eftersom varenda människa med smartphone har tillgång till någon form av bildförskönings-app, samt direktlänk till större (gärna blåvita) umgänges-sidor så kommer dessa att veva igång karusellen ännu fortare när man upptäcker att flera av ens kompisar på nämnda sidor plötsligt tycks kunna platsa på vilken catwalk som helst. Detta bör gå rakt ner i grottmännisko-genen och utsöndra en insikt och ett behov. Insikten om att man faktiskt är ljusår efter på skönhetsskalan, samt behovet av att hoppa upp några pinnar.

Meeen varför inte? Skönhet skapar automatiskt en massa fördelar. Har du inte tänkt på det när du har dejtat? Toleransen växer proportionellt med graden av snygghet? En tjock person som ser ut som ett troll avvisar man pga att han/hon inte gillar skräckfilmer ungefär (man vill ju inte vara ytlig, hua!), medan en 10 poängare kan du ha överseende med att hon både röker, bor 30 mil bort, är mobbare och älskar schlager om hon visar någon form av intresse för dig.

Gäller inte bara dejting för övrigt. Fula personer kan fasas ut från umgängeskretsar på grund av betydligt mindre misstag än snygga. Så det är bäst för dig att inte bli ansedd som ful! Det är bara snyggingar som kan bli lyckliga - det har Hollywood lärt oss från att vi är 7 år!

Jag då? Klart jag är insyltad i det hela. Skulle ljuga om jag sa att det inte stod en burk hårvax i badrumsskåpet och att det inte fanns ego-bilder på mig tagna i rätt vinkel och ljus. Vidare består säkert några kronor på min lön av intäkter från någon container med förskönings-jox bak i tåget. Eller tank med förskönings-jox-to-be...alternativt pappersfylld godsvagn som inte hade rullat om det inte var för att någon behövde papper att trycka ut sina "så tappar du 40-kilo på tre dagar"-tips på. Men jag vet i alla fall att jag hade kunnat vara snyggare - om än bara på bild - om jag bara vill det. Jag är helt enkelt ful av ren tjurighet. Tjurful men nöjd, kanske man kan sammanfatta det.

Så här kommer den! Bilden av Dumsmart. Jag behövde bara överfilosofera det hela typ 3 dm först. Men det är å andra sidan Dumsmart i ett nötskal:

 
Tejp - rätt använt sänker det dig med upp emot 5 steg på skönhetsskalan (1-10)
 
Det där med retuschering går även att använda åt andra hållet.
 
Samt det kanske viktigaste av allt - minspelet!

Sov gött! Undertecknad kanske plottrar ner ett till inlägg innan han blir trött. Eller så fortsätter jag kolla på Ducktales - det är ju ändå fredag för en annan! Trevlig Hörk allesammans!