Tjeeena bloggen! Dags för ett andra inlägg kanske? Är inte så mycket för det där med "Idag har jag bla bla bla.." osv, så det får bli en kort sammanfattning på den punkten. For ner till Värmland igår för en liten klassåterträff. Transporterade mig själv med hjälp av TÅGABs 60-talståg. Enligt vissa källor är några av vagnarna inköpta från museum! Men varför klaga över det? Det är ordentliga och renoverade grejer med eluttag och kaffekiosk och - bäst av allt - inga jäkla datorer som ska agera mellanhand i varenda liten manöver man som resenär vill göra! Sen har det väl lite med att jag som järnvägare blivit en aning skeptisk till det där med nya grejer. Ett järnvägsfordon tycks inte kunna fungera (hyfsat) felfritt förrän efter minst 5 år - ibland längre än så.

Är hur som helst tillbaka på hemmaplan igen efter en grymt trevlig grillkväll! För att inte släppa ämnet "Tåg" (hur ska man kunna göra det??) har jag även skummat igenom diverse artiklar om urspårningen i Spanien härom dagen. Det skrivs rätt tungt om lokföraren.. Men sensations-media har aldrig varit bra på det där med olycksutredningar - speciellt inte inom järnvägen. När ett X2000-tåg krockade med en traktorgrävare utanför Kimstad för snart 3 år sedan hade media hittat orsaken redan efter någon dag - lokföraren hade kört för fort. Och tunnelbanetåget som kraschade i ett bostadshus i vintras gjorde det för att städaren hade kapat tåget..

Säger inte att föraren som spårade ur nu senast i Spanien är oskyldig - men enligt skvallerpressen tycks han vara en fartglad idiot som tänder på höga farter och medvetet trodde att han kunde klara den skarpa kurvan i 200 blås bara för att köra in en femminutersförsening.. Han hade ju fotat hastighetsmätaren och lagt upp på fäjsbook för tusan! (att det var nästan 1,5 år tidigare och på en sträcka där 200 km/h var högsta tillåtna hastighet - vilken man i regel måste försöka hålla med persontåg för att inte samma journalister ska få ännu en försening att skriva om - behöver man ju inte nämna. Nänä, låt det stå i ett sammanhang så att mer lättlurade läsare tror att det skedde sekunder innan kraschen...!)

Att köra tåg är ju hur enkelt som helst. Det är bara att dra i en spak. Mjojo, att spela piano är också att bara trycka på några knappar. En sanning med viss modifikation. Att lära sig att bara flytta ett tåg från A till B en vacker dag när allting funkar som det ska kan man visserligen i princip dressera en apa till att göra - precis som att lära sig "blinka lilla stjärna" på piano eller "Smoke on the water"-riffet på en sträng på gitarr. Men vill du kunna köra tåget bra så tar det åratal av heltidsjobb att lära sig. Och tro mig - om du tror att det bara är att dra i en spak när du ska försöka ta dig fram en blöt och regnig dag med ett 1500-tons godståg så har du lika mycket att göra i förarhytten som i ett fullsatt Madison Square Garden med enbart introt till Smoke on the water på din repetoar..

Ok, så mycket rockstjärna är det inte i att köra tåg. Har man bara kommit in i "tänket" eller vad man ska kalla det så är det inte konstigare än att köra bil. MEN, du har inte samma marginaler att kunna rätta till misstag som när du kör bil. Väja, bromsa etc.. Till och med en 60-tons lastbil framstår som rena go-carten jämfört med den lättaste rälsbussen.
Eller plottra på en dator för den delen. Vi har inget ctrl + z kommando i våra lok. Det är ett sånt jobb som kräver 100% uppmärksamhet för att inte olyckor ska kunna inträffa. Och det är definitivt inte så att du kan sitta och växla till fb eller aftonbladet-fliken för att få lite andrum och samtidigt säga att du jobbar säkert och effektivt.

Ingen människa, eller åtminstone väldigt få, kan upprätthålla 100% koncentration och uppmärksamhet flera timmar i sträck dag ut och natt in. År efter år. Inte utan att någon förr eller senare råkar vara ofokuserad i just det där viktiga ögonblicket när signalen om ett kommande hinder svischar förbi. Därför har säkerhetssystem som ATC installerats. ATC kör inte tåget och den är inte säkrare än idioten som sitter bakom den, men rätt använd känner den av kommande restriktioner och stampar på bromsen precis innan det är för sent. ATCn är även ett utmärkt hjälpmedel som påminner föraren om vad som stod på skylten eller signalen som precis passerades, vilket gör att man kan cruisa fram mer avslappnat utan att behöva spänna ögonen en extra gång i allting som dyker upp och istället spara koncentrationen till när den verkligen behövs. Vägövergångar, oövervakade stoppsignaler, personer och djur i närheten av spåret etc.

Men nog om det! Som jag fattat det skedde urspårningen precis i ett oövervakat gränsland mellan två olika signalsystem(?). Uppenbart är att det inte måste ha fungerat fullt ut, för annars skulle det aldrig ha gått att köra i den hastigheten genom den kurvan.
Det finns åtminstone här i landet en del grejer som ATC inte övervakar alls. Det kan vara allt ifrån hela bansträckningar till stationer och små broar med hastighetsrestriktioner där man bara har sina egna sinnen att förlita sig på för att inte köra för fort eller förbi stoppsignaler. I vissa fall finns den enda informationen om en hastighetsnedsättning i den sk Tågordern som skrivs ut innan varje körning - en i vissa fall nära på centimetertjock hög med A4-papper. Inte ens uppskyltat längs banan och ännu mindre i ATCn!

Det är inte försvarbart på något sätt att missa en sådan nedsättning. Men att missa en är heller inget man nödvändigtvis gör av ren nonchalans och likgiltighet inför andra människoliv - vilket kvällspressen tydligen drar som enda slutsats. Det kan vara något så enkelt som ett vanligt misstag. En missad skylt - en missad textrad i en hög med papper. Vi har ingen aning om hur mycket och vilka tider föraren jobbat innan olyckan. I min värld finns fortfarande möjligheten att detta var förarens första och enda misstag under 30 års tjänst!
Som sagt - det är inget som gör att man går oskyldigt undan och det ursäktar inte någon olycka - men det ursäktar definitivt inte att bli uthängd som total idiot i världspressen innan sanningen är klarlagd!

Nej jag är inte kränkt! Jag är bara less på det här mediala kravet att hitta syndabockar så snabbt som möjligt. Misstolka mig inte - att hitta orsaken till en olycka är nödvändigt för att förhindra upprepning. Men då ska det vara rätt orsak och att komma fram till det tar tid.
Men det verkar finnas något djupt rotat i dom mänskliga generna att hitta just en syndabock så fort en katastrof inträffat. Hitta någonting som inte är okänt längre. Någonting kontrollerbart som får oss att känna oss skyddade mot upprepningar av detsamma om vi bara kan hålla det under uppsikt. Och inte minst någonting onskefullt, stört eller kontroversiellt så att vi kan ta avstånd från det. Och det senare går alltid att gräva och vinkla fram.

Det här behovet känner media till mycket väl. Det finns ett enormt sug i att kunna snaska i sig information om den skyldige - så att vi vet vad och vem vi ska avsky och sparka på för att kunna känna oss trygga igen. Det spelar mindre roll om det faktiskt är den där tågstädaren som kapade tåget, eller om hon bara var på fel plats vid fel tidpunkt och nästan dog på kuppen. När sanningen kommer fram är lösnumrena redan sålda och pengarna tryggt nedstoppade i kassakistan. Då kan man rent utav ta den tidigare syndabockens sida och istället attackera den som först läckte uppgifterna om dennes skuld som ny skurk..

Det bästa man kan säga om denna mentalitet är väl ändå att skvallerjournalisternas misstag (eller snarare "misstag") åtminstone inte har samma dödliga konsekvenser som när vi vanliga lokförare, busschaufförer, sjuksköterskor, städare och förskolelärare begår dom..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny blogg.. Igen! Får se hur länge det dröjer innan jag begraver även denna genom att glömma bort lösenordet. Tack Miss V för namnhjälpen i alla fall! Tycker det är det svåraste med bloggar..namnet. Men just Dumsmart passar in på mig till 102%!   ...